Annat är det med rosa. När jag flyttade till huset för många år sedan tyckte jag att de rosa malvorna som växte i hav överallt var rena pesten. De vajade i ruggar vid den djupröda husväggen och såg så där mesigt ljusrosa ut. Blaha, blaha, liksom. Jag hackade och drog, svor och fräste. När malvorna och andra tristrosa blommor bänts upp planterade jag i gult, rött, vitt och brandgult. Det var ringblommor, sumpört, montbretia, gemsrot, krasse, brandlilja, vallmo och nejlikrot. Till den glada färgkavalkaden passade lila jättefint. Hosta, höstaster, gurkört, snokört och bolltistel var favoriter. Kolla här intill. Visst är det fint med knallrött och blålila?
Samtidigt, i en trädgård så där en 100 mil norrut, gick min syster och svor över alla gula blommor som stack henne i ögonen. I rabatterna runt det gladgula huset fräste hon runt, grävde och svor. Alla gula blomster ersattes med rosa, purpur och andra milda, varma färger. Som det kan bli…
